Dag 7 - på förskolan i Kibera

Dagen börjar med att vi packar bilen full med alla saker som ska till förskolan. Mat, bestick, muggar, glas, tallrikar, ryggsäckar o.s.v. Det blir en hel del och bilen går lågt och tungt på de gropiga vägarna till slummen.

Väl i slummen kör vi maten till ett säkert ställe och lämnar resten av sakerna i bakluckan medan vi går och besöker två familjer till barnen på förskolan. Simon är med och filmar  hela dagen.
Vi möts av barnen som gärna vill visa var de bor och de springer genom slummen och vi får svårt att hänga med.

Det visar sig att barnen bor djupt in i Kibera där det endast finns smala stigar kantade av sopor så långt ögat kan se. Längs vägen finns många bevis på hur man kan använda vatten i området, exempelvis till att tvätta golvet, tvätta kläder o.s.v. Vi möter många som bär vattendunkar och hinkar.




Den första familjen vi besöker bor i ett litet rum i ett lerhus. Här är för mörkt för att filma coh vi får be familjen komma ut i dörröppningen för att få med dem på filmen. Här bor 7 barn och en mamma. Runt huset finns det sopor. Husets väggar visar tydligt att det byggts av leran från marken utanför, då det finns tydliga spår av plastpåsar och andra soprester i fasaden. Då det är tradition att lämna över mat till dem man hälsar på i Kenya har vi med oss socker och mjöl som vi ger till mamman i familjen.

Den andra familjen vi besöker bor strax bakom det första. De bor en trappa upp från marken och det visar sig att de även har elektricitet hemma. I det lilla rummet bor det en mamma och 4 barn, varav ett par tvillingar. Mamman är ung. Hon vill gärna visa oss hur hon använder vatten i vardagen till vår film och Carolin följer henne och hjälper henne med uppgifterna.

Efter dessa besök återvänder vi till förskolan för att dela ut de ryggsäckar vi har med oss från våra förskolebarn i Sverige. Barnen blir jätteglada då det inte ägt något liknande tidigare och de släpper inte ryggsäckarna under resten av dagen. Pedagogerna menar att många av barnen nog kommer att sova med dem under natten. Pedagogerna säger också till barnen att de inte får visa dessa ryggsäckar för någon då de vill att barnen ska få behålla dem.

Vi går runt i Kibera för att få se ett annat hus som Marcy vill flytta sin förskola till. Efter en hel del väntande får vi en tid på fredagen då det kan komma någon och visa oss.

På kvällen äter vi en gemensam middag och får en föreläsning av en grävande journalist som berättar om de misserabla förhållandena på Kenyas rosplantage och att man bör bojkotta rosor från Afrika för att på sikt få till förbättringar för arbetarna.

Dag 6 - på förskolan i Kibera

Idag är vi på förskolan i Kibera för att ta del av deras verksamhet. Vi har med oss Simon som ska filma och Hanna från vår förskoleklass som vill skapa en kontakt för framtida fadder verksamhet och brevkorrespondens för sin klass hemma i Bromma.
På väg till förskolan slås vi av den starka lukten av avfall och förruttnelse. I skjulet brevid förskolan vistas riktigt små barn och ett av dem skriker konstant. Det är lerigt och smutsigt och barnens exkremiteter slänger man rätt ut bakom hörnet på ena förskolebyggnaden vilket bidrar till lukten omkring oss.

När vi kommer till själva förskolan har de redan börjat för dagen med att ha assembly - dvs samling. Alla klasserna har samlats och sjunger sånger tillsammans. De har även en andakts stund och ber tillsammans. Vi presenterar oss och alla barnen hälsar och verkar glada över att vi är här. Vilka fantastiska barn det finns här! De är helt enkelt underbara.

Efter samlingen delas barnen upp i sina olika klasser; Babyclass (2-3år), Nursery (3-4år) och Primaryclass (5-8år).

Babyclass och nurseryclass delar rum. Här finns det två illa sammansatta bord med fasta bänkar och klasserna sitter vid ett bord var.

Läraren visar oss på ett schema på väggen att det är onsdag och att de ska börja med mattematik och sedan  språk innan rasten.

Hon tar en lång pinne och börjar peka på talet 1 på ett papper på väggen där siffrorna 1 - 20 står skrivna med färgkritor. Läraren säger "one" och barnen upprepar "one", så går läraren vidare till 2 och så vidare - läraren säger talet på engelska och barnen upprepar - fram till 20.

När alla tal benämts får barnen i nurseryclass ta över pinnen - ett i taget - och gå igenom alla siffrorna igen med hela klassen (även babyklassen). När alla barnen i nurseryclass är färdiga med detta är det barnen i babyclass som får chansen att visa vad de kan. De får också ta över pinnen - en i taget - och gå igenom alla siffrorna med hela klassen. Vad är då skillnaden mellan att gå i den ena eller andra klassen undrar man kanske när de nu får göra samma saker?

Jo, babyclass barnen är så små att de inte behöver kunna mer än siffrorna 1 - 10 och barnen i nurseryclass ska kunna alla siffrorna 1 - 20.

Då det är 14 barn i rummet totalt sett har alla barnen nu gått igenom dessa siffror minst 15 gånger.
Efter detta får barnen jobba i sina arbetsböcker. Varje barn har 1 arbetsbok. I denna har de alla 5 ämnena huller om buller. Läraren gör ett bra jobb som försöker anpassa uppgifterna efter barnens ålder och mognad. Några barn fyller i siffror med färgkritor, andra följer prickar för att bilda siffror, vissa skriver av siffror läraren skrivit i boken och  vissa drar streck emellan för att binda ihop lika siffror med varandra. Några har svårt att komma igång med uppgiften - kanske för att vi är där. Vi får vara med och hjälpa barnen komma igång med sina uppgifter och försöka förklara vad de ska göra - inte helt lätt när vi inte kan swahili, men ändå.
Då matte lektionen är slut ska barnen ha språk. Det visar sig att  de lär sig engelska ord och ljud. På frågan varför de lär sig på engelska får vi svaret att swahili inte finns i läroplanen förrän i primary school dvs i nästa rum.
Idag jobbar de med ljud och än en gång tar läraren den långa pinnen och går igenom alfabetet som även det är ett färgglatt papper på väggen. Processen ser ut som föregående lektion dvs läraren säger och barnen upprepar det hon sagt. För att få till hur ljuden låter har man lagt till ord för att beskriva ljudet - precis som hos oss. P=Pig, L=Lion, T= Tiger osv. Den enda utmaningen som vi ser det är att det inte finns några bilder på dessa saker - ord - vilket kan göra att barnen inte vet vad orden betyder utan endast lär sig dem utantill.
Även den här lektionen får barnen visa att de kan ljuden genom att de, en i taget, får ta över pekpinnen och gå igenom ljuden med hela klassen.
De barn som kan alla ljud och går igenom dem högt och tydligt får en applåd och en ramsa. De barn som stakar sig eller inte är tillräckligt högljudda får sätta sig utan.
Efter genomgången med hela klassen får barnen än en gång arbeta i sina arbetsböcker. Nu får de arbeta med bokstäver men med samma metoder som tidigare dvs följa prickar, färglägga, skriva av eller dra streck emellan för att binda ihop lika bokstäver med varandra.
Efter språk lektionen har alla barnen rast med mellanmål - polentavälling.
Vi passar på att gå på lunch och prata lite med Marcy om hennes funderingar och behov för förskolan. Marcy visar oss på tillbakavägen var de hämtar vatten till förskolan.

Kanske vill ni veta lite om hur det var i det andra klassrummet också?
Detta rum är något större. Här befinner sig barn i 5 - 8 års åldern. De sitter i bänkar som står i rader efter varandra. I varje bänk sitter det ca 3-4 barn tillsammans på rad.



Här är engelska barnens  första lektion för dagen. De jobbar med ljud och att kombinera ljud till kortare ord. Arbetssättet är det samma som i det andra klassrummet dvs läraren går igenom och barnen får härma henne.

Lektionen efter är mattematik. Läraren skriver på tavlan ex 5 plus 3 och barnen talar om svaret.

Dock upplevs det som inövat eller att det gåtts igenom många gånger tidigare.
Dessa elever får sin rast lite tidigare än de små barnen då det bara finns muggar till halva barnaskaran och man måste dricka i två omgångar.



Efter rasten har de musik. Läraren tar in en liten leksaks keyboard och spelar några förinspelade stycken för barnen som glatt dansar till musiken.

Vid 12:30 äter barnen lunch. Denna har lagats till i storbarnens klassrum i en kastrull över glödande kol. Värmen i plåtskjulet går inte att beskriva med ord utan måste upplevas för att komma till sin rätt. För att inte barnen ska vara i värmen eller bränna sig dansar vi med den i den trånga gången mellan husen. Några av barnen försöker hoppa hopprep men det verkar vara för trångt. En liten flicka sitter på pottan.

Alla tvättar händerna innan maten.

När maten är klar får de små barnen äta först eftersom det även vad gäller tallrikarna visar sig endast finnas till halva skaran. Idag serveras ugari med ärtor - ugari är den vanligaste maten här i Kibera och den serveras i pricip dagligen till barnen på förskolan.

Efter lunchen har barnen fri lek. Detta innebär att de slipper sitta i sina bänkar och ha lektioner men de behöver fortfarande vara på samma yta eftersom det inte är säkert för dem utanför förskolan då den ligger nära vägen på ena sidan och nära spåret på andra sidan.

Det känns att de här barnen behöver mycket hjälp av oss för att ev kunna få en annan framtid än sina föräldrar.

Eftermiddagen spenderas på 3 olika affärer för att tillsammans med Marcy köpa in saker som barnen behöver i sin vardag. Vi köper tallrikar, skedar, glas och muggar till alla barnen så att de inte ska behöva äta i två omgångar i fortsättningen. Vi köper även in en hel del mat så de klarar sig ett tag även när vi åker hem och vi köper in nya kokkärl och andra kökstillbehör och skrivblock till lärarna så de ska kunna planera sina lektioner bättre. Alla dessa saker kunde vi köpa in och bidra med tack vare en fantastiskt generös donation av Petter Samlin.

När allt köpts in och vi alla är åter på hotellet spenderar vi en stund med att diskutera vårt framtida samarbete med Marcy och hennes förskola. Vi får ihop ett samarbetsavtal där allas våra vilkor och önskningar för framtiden satts på pränt.

Kvällen avslutas med en gemensam middag på en italensk resturang som tidgare besökts av självaste kungen av Sverige! En jätte trevlig avslutning på en ganska intensiv och innehållsrik dag.

Dag 5 - Kibera

Då var det dags att ta del av Afrikas största slumområde - Kibera. Här bor det mellan 800 000 - 1 miljon männsikor på en yta av 2 golfbanor och man kan tydligen gå runt i området en hel dag och ändå inte ha sett allt. Vi är laddade och nyfikna på dagens besök i området.

Vi börjar med att besöka organisationen WayoWayos kontor för att ta del av deras arbete med ungdomar och HIV-positiva kvinnor i området. Vi möts av dans och trummusik och får än en gång ta del av musikprogrammet från invigningen. Ännu en gång får Carolin svänga runt i dansen! Hon är visst populär :D

Wayo Wayo startade för sju år sedan, till en början med fokus på dans och musik, men har sedan utökats med inriktning på media och löpning. Vad det gäller löparna tränar de tre gånger om dagen, tre dagar i veckan. Sammanlagt springer de 12 mil på en vecka. Hur långt skulle ni komma om ni tog er 12 mil?

Vi får även besöka en läkarmottagning som dels har vanlig sjukvård men även speciellt fokus på att hjälpa människor med HIV. De arbetar både med de som redan är sjuka men också mer förebyggande genom att informera om sjukdomen och hur man kan leva med den. Fortfarande lever många myter kvar om hur man kan bota HIV och trot att stigman kring HIV har minskat finns det fortfarande många fördomar förknippade med sjukdomen och de som berättar att de lever med den har svårt att få jobb.

När vi rör oss i Kibera är man mån om säkerheten  för oss mazungos - vitingar. Vi måste gå i samlad grupp och enbart enligt utstakad rutt. Väl där känns det dock aldrig osäkert, människorna tittat nyfiket på oss, en del hälsar, och barnen vill gärna röra vid oss. De smala stigarna mellan skjulen kantas av sopor och lukterna sticker i näsan. Däremot kan man se budskap som "Keep Kibera clean" och "Make peace" på murar och väggar, vilket vittnar om en önskan om något annat.

I ett av husen bjuds vi in och får se hur en av kvinnorna som arbetar på Wayo Wayo bor. Huset har två rum, och här bor fem personer tillsammans. Den totala ytan är uppskattningsvis 15 kvadratmeter, men där trängs en soffa, en fåtölj, ett skåp med en TV och två sängar. Det finns inga fönster, och luften ligger tung. Det finns elektricitet, och en ensam glödlampa lyser över rummet. Toaletter har de dock inte, utan får vid behov gå till de offentliga toaletterna en bra bit bort, vilket dessutom kostar pengar. Vatten kan de köpa ute på gatan, där de fyller på dunkar från en kran. Detta vatten måste renas, vilket görs med tabletter som läggs i vattnet och löses upp. Så även om vattnet i sig inte är det dyraste, är dessa tabletter desto dyrare och alla har därför inte råd att rena sitt vatten.

Slutstationen på vår vandring är den förskola vi haft kontakt med sedan tidigare. Genom en grind, in i en trång gränd och genom ytterligare en grind döljer sig en förskola. Det är svårt att beskriva, då det är en så annorlunda upplevelse. De har två rum, det största på knappt 12 kvadratmeter och det mindre på cirka 8 kvadratmeter. Barnen sitter i bänkar, även de yngsta. När vi kommer möts vi av sånger ledda av deras lärare. Vi välkomnas med glädje och nyfikenhet, och vi ser fram emot att se mer av denna verksamhet de kommande dagarna.

Dag 4 - Invigning av Kenswed Academy

Vi har lite problem med internetuppkopplingen på hotellet vissa dagar vilket gör att vi ibland ligger en eller två dagar efter i schemat här på bloggen. Vi hoppas att ni ändå kommer följer med oss på denna resa. Vi kör african time här och har fått lära oss att vänta. Kanske kan ni också anpassa er till detta :D.

Idag är en stor dag för organisationen Global relations då deras första skola invigs. Vi är speciellt inbjudna och tar bussen från hotellet redan vid 09:00.
Det visar sig att skolan ligger ca 2 km utanför ett samhälle som heter Ngong Town och att det tar ca 2 timmar att åka dit. (med stopp här och där, väntan på den andra bussen och en hel del trafik och kor).
På vägen ser vi:

en vattenstation...

en vagn med vattentunnor...

...människor som bär vatten från vattenstationen o.s.v.





Skolan ligger ute på landsbyggden och vi går den sista biten.

Så här ser skolan ut.





Väl framme vid skolan gör vi ett besök till deras nya toaletter för att se hur de ser ut.

Kanske är de lite annorlunda än våra?

Ja, det kan man säga. Har ni någonsin försökt kissa i ett hål i golvet? Det gör man här. Väldigt intressant.

Utanför finns det tillgång till rinnande vatten via en vattentunna och en grön trädgårdsslang. Här finns också information om hur skolan tar hand om toalettavfallet genom att återanvända restprodukterna och omvandla dem till metan och koldioxid som de sedan kan använda som bränsle till matlagning och som gödsel till planteringar i området.



Invigningen av skolan börjar med traditionell dans och musik från organisationen Wayo Wayo i Kibera.

Då det letar efter nya danstalanger får Carolin och några andra gå upp och dansa med dem.

 

Barnen på skolan sjunger en välkomstsång och spelar upp en teater om en fattig familj och hur de försöker gifta bort sin unga dotter till en gammal rik man i byn för 10 feta kor då de inte har råd att skicka henne till skolan. Dottern går till byäldsten som ingriper genom att prata pappan i familjen tillrätta och dottern får gå i Kenswed Academy som är gratis eller mot en låg avgift.

Efter detta är det en del tal och vi äter en lunch tillsammans - alla 200 personer som är där.

 En stund senare går landskampen mellan Sverige och Kenya av stapeln på den gigantiska fotbollsplanen. Karolina är snabbt med i spelet.




Matchen följs snart av två andra skolor i området och snart är området fullt av barn.

Några av flickorna är fascinerade av Carolins vackra blonda hårsvall och stannar en lång stund med henne för att sätta upp och ta ur frisyrer av olika slag.




Matchen slutar 2-2 efter ca 2 x 30 minuter och avgörs på straffar. Vinnare är Kenya! Grattis.

Kvällen avslutas med ett möte med Marcy och hennes två barn på ett köpcentrum som skulle ligga i närheten men som visade sig ligga LITE längre bort än vi tänkt. Här planerar vi inför vårt kommande besök på förskolan i Kibera i veckan.

Dag 3- Söndag i Nairobi med omnejd

Efter nattens regn är det lite svalt på morgonen. Vissa av oss är ivriga på att komma iväg och hoppar snabbt upp på bussen...

Nej, det får man ju inte!
Här får ju bara väskorna vara.
Vi andra får hoppa in i bussen.




Idag bär resan av till David Sheldricks elefant förskola. Här tar man hand om övergivna eller skadade elefantkalvar med målet att släppa ut dem i frihet igen när de är självständiga och friska.

 Visste ni att en elefantkalv behöver äta var tredje timme? Bara maten kostar 900 us dollars per kalv! Vill man bli fadder till en underbar elefantkalv kostar det bara 50 us dollar per år och man kan ansöka via deras hemsida.

Man kan också bli fadder till en sån här stor snygging.

Eller så kanske man hellre vill adoptera något mer likt oss själva?

Efter elefanterna besöker vi en giraffpark. Visste ni att en giraffs tunga är hela 45 cm lång? För att bättre se hur långt det är kan ni ta ett måttband och mäta själva. Leta sedan efter andra saker omkring er som kan vara lika långa och jämför.

Dagen avslutar vi med ett besök på Masaimarknaden och en gemensam middag med Linköpings lärarstudenter och gymnasieelever från ett dansgymnasium i Norrköping. Vi använder kvällen till manusskrivande inför veckans dokumentärfilmning.

Dag 2 - Lördag i Nairobi

Efter bara ett par timmars ordentlig sömn kommer vi i ordning på rummen  och tar oss en promenad till ett köpcentrum i närheten. På vägen går vi förbi många olika skolor, förskolor och bostadsområden som är väl inhägnade och skyddade  via murar och säkerhetsvakter. Det visar sig att vårt hotell ligger i en del av stadens utkanter som kallas gated communities. Här bor det människor som har pengar och egendom som de skyddar ordentligt. Det är ett "medelklassområde".
Vad gäller trafiken visar det sig att man kör med vänster trafik och det finns massor av bilar av alla de slag. På en del bilar sitter det människor på taket. Bussarna är hoppa på och hoppa av bussar i ordets rätta bemärkelse och man får vara snabb om man vill åka med eller gå av bussen då den snabbt sätts i rullning igen efter ett ev stopp. Vi ser många olika skolbussar under dagen.

En annan spännande bil som fångar vårt intresse är vattenbilen.

Är det så här vattnet kommer till affären eller vart skall den leverera sitt vatten, undrar vi.

Vi möter upp en grupp gymnasielärarstudenter från Linköpings universitet utanför köpcentret och går i gemensam trupp till ett barnhem i närheten för att ta del av deras arbete med utsatta barn i landet.
Väl där visar det sig att de firar 18 års jubileum och har sin årliga återbesöks dag då adopterade barn och deras föräldrar bjuds in för att ha en gemensam dag och återkoppla till barnens ursrung och minnen. Det är full fest på gården och vi får vara med. Här finns ett hopptorn, en clown, cateringmat och program av caretakers och barn gemensamt. Vi bjuds in till en presentation av barnhemmets verksamhet och syfte samt en visning av barnhemmet. Det visar sig att det drivs av en kyrklig organisation, New Life, och att deras primära syfte är att ta hand om barn som föds med HIV och AIDS och som överges av sina familjer. Dessa barn behöver medecinsk vård vilket de får på barnhemmet och det slutiltiga målet är sedan att dessa  barn ska få nya familjer som kan ge dem det de behöver. Idéen att ta hand om utsatta barn med AIDS och HIV startade 1989 då ett brittiskt par påbörjade detta arbete i sitt eget hem. Själva organisationen New Life Home startades 1994. Idag har organisationen 6 hem i Kenya och en hel del verksamhet med barn, familjer och deras byar som innefattar att barnen kommer till deras verksamhet under dagen men går hem igen på eftermiddagen, så kallade nonresidential programs. Dessa program innebär utbildning för barnen, föräldrarna och hela deras samhällen och hjälper många barn som annars skulle ha det väldigt svårt. De barn som får komma till New Life Home är generellt yngre än 4 månader.
Barnhemmet  har idagsläget ca 45 barn mellan åldrarna 0-3 år uppdelade på 4 avdelningar: 0-4månader, 4-8 månader, 8-12 månader och 1-3 år. Barnhemmet har en intensivvårdsavdelning för de riktigt små och sjuka barnen och barnen under 3 månader då dessa är känsliga för infektioner. På barnhemmet arbetar ca 80 - 85 personer i olika skift för att barnen ska ha det bra den tid de befinner sig där.

De barn vi träffar på är öppna för nya kontakter, glada och lekfulla. Vi förstår dock att detta inte ger någon generell bild av hur barnhem i Nairobi drivs.

På vägen till och  från barnhemmet ser vi en liten del av det som kan beskrivas som fattigare delar av Nairobi. Vi ser en kvinna som kokar mat över öppen eld, många försäljare som står längs vägen och säljer bambu, rostad majs och frukter av olika slag ex mango. Vi ser att kaféet är en samlingsplats på lördagar och att många av männen verkar ta hand om sina bilar just idag. Någon har även tänt eld på skräpet som ligger längs vägen - en form av sophantering?

På kvällen äter vi middag med studenterna på deras guest house innan vi relativt tidigt kryper till kojs för att ta igen lite förlorad sömn.

Dag 1 - Resan till Nairobi

Så var det äntligen dags att åka och besöka vår vänförskola i Nairobi. Vi träffas på Arlanda redan före klockan 10:00. Planet ska lyfta 12:15 och vi har gott om tid. Efter lite småstrul på Arlanda kom vi på Turkish airlines planet till Istambul. Resan tog 3,5 timme och var relativt händelselös förutom att vi givetvis satt mitt i planet, vid vingarna, vilket medförde att vi fick vår mat sist av alla och möjligheten att göra ett medvetet val kring måltidens innehåll helt försvunnit och vi fick nöja oss med det som var kvar. Vi roade oss med att lära känna varandra bättre, hitta nya filmer på dvdn och en del jobbade.

Väl i Istanbul var vi strandade i ca 2 timmar då planet var något försenat men alla var vid gott mod och såg med spänning fram emot att få komma vidare mot slutdestinationen Nairobi.

Denna resa tog 6 timmar och givetvis satt vi på mitten av planet vilket gav samma resultat med måltiden som föregående resa. Men, men man tar väl vad man haver sa Kajsa Varg och så gjorde även vi. Denna resa ägnades i övrigt mest åt filmtittande, bokläsande och en del försök att få lite sömn då klockan tickade på och det blev mitt i natten och så även morgon innan vi landade på slutdestinationen.

      Väl förbi visadisken hämtade vi upp våra kära väskor som alla 

      tagit sig ända fram.

Vi blev mötta av David som var vår chafför till hotellet. För att komma med bussen var alla stora väskor tvugna att åka på taket och det blev ett bra samarbete med ett lysande resultat.

Så bar det av mot hotellet med lugna låtar på cd spelaren och många nyfikna blickar ut genom fönstren för att uppleva detta fantastiska nya land. Ca 1 timma senare anlände vi till hotellet och samarbetade för att återfå våra väskor från bussens tak. Det var mörkt på hotellet och vi blev insläppta i den sk loungen där vi fann fotöljer till delar av sällskapet. Klockan var nu ca 04:00 lokal tid och en del av oss hade varit igång ca 22 timmar och var väldigt trötta. Vi såg alla fram emot att lägga oss och sova några timmar. Väl instuvade i loungen får vi reda på att de som har nycklarna till våra rum inte kommer förrän 07:00 och att vi gärna får vara i loungen tills dess! Det visar sig att de hyrt ut våra rum då vi kom så sent och att de som nu sov i dem skulle checka ut vid 07:00 så vi skulle få rummen då. Vi fick snällt spendera några timmar på madrasser på golvet i huset brevid. Angelica, Karolina och Carolin valde dock att stanna kvar i loungen och sova i fåtöljerna alternativt golvet. Några spännande timmar!

Vi försökte sova så gott det gick men blev snart väckta av de andra hotellgästerna som skulle checka ut vid 07:00 och ville hinna med en frukost först. Vi satt allihop och pratade medan solen gick upp på en rosafärgad himmel, fäglarna sjöng vackra sånger och en snigel gjorde sig en väg över väggen. Förts fick Carolin ett rum vid 07:00. Stefan fick sitt vid åtta och Angelica och Karolina som skulle dela ett rum fick sitt vid kvart i nio.

Resterande i gruppen fick sina rum under förmiddagen och kunde flytta in sina saker efterhand...